Oh crap! Not you again!

Anno 1998.


Mamma, min syster och jag befinner oss inne på zooaffären. Vi handlar mat till diverse husdjur vi har hemma.
Vi roffar åt oss det vi ska ha och beger oss till kassan.
Väl framme står det en korg med plastbollar i, som vi självfallet ställer oss och beundrar.
Kassörskan kommer fram och frågar om vi vill ha hjälp med något.
Det är nu det börjar gå käpprätt åt helvete.

Mamma: Nej, vi bara står och funderar över vad man har dessa bollar till?
Kassörskan: Har ni hamstrar hemma?
Mamma: Ja, vi har två. Lisa och Orvar. (Varför ska mammor alltid säga namnen på djuren?)
Kassörskan: Jo, då öppnar man den lilla luckan här (pekar pedagogiskt) och så stoppar man in hamstern i bollen.

Mamma tittar storögt på kassörskan med avsky i blicken.

Mamma: Men är inte det djurplågeri?!
Kassörskan: Nu förstår inte jag vad du menar?
Sandra och jag börjar bli något obekväma i situationen.
Mamma: Men om du stoppar in hamstern i bollen och sen sparkar iväg den?

Det är vid just detta tillfälle jag väljer att bryta ut i hysteriskt skratt.

Kassörskan: Ehm.. Hamstern springer själv i bollen, du vet..?

Lampan tänds och där, där börjar mamma skratta!