For shame!
Fick i uppdrag av min chef i fredags, att räkna och märka alla tallrikar vi skulle producera denna veckan.
Sagt och gjort, det gjorde jag.
Och hela veckan har flutit på fint, det har inte vart felräknat en enda gång.
Inte så pjåkigt för att vara mig, eller hur?!
Men när vi enbart hade en sak kvar att köra idag, så insåg jag att det fanns alldeles för mycket tallrikar kvar.
Inser ganska fort att jag har helt i onödan stått och noggrant räknat 786 st tallrikar till kåldolmar.
Kåldolmar som vi inte lägger i tallrikar, utan direkt i maskinen.
Kan ju säga att jobbarkompisarna skrattade ganska friskt åt mig, ganska länge.
"Man ska inte ropa hej förrän man har gått på ett bäcken."
Sagt och gjort, det gjorde jag.
Och hela veckan har flutit på fint, det har inte vart felräknat en enda gång.
Inte så pjåkigt för att vara mig, eller hur?!
Men när vi enbart hade en sak kvar att köra idag, så insåg jag att det fanns alldeles för mycket tallrikar kvar.
Inser ganska fort att jag har helt i onödan stått och noggrant räknat 786 st tallrikar till kåldolmar.
Kåldolmar som vi inte lägger i tallrikar, utan direkt i maskinen.
Kan ju säga att jobbarkompisarna skrattade ganska friskt åt mig, ganska länge.
"Man ska inte ropa hej förrän man har gått på ett bäcken."
Simple is beautiful.
Gjorde en stark insats i packavdelningen förra veckan.
Varpå jag jobbade ihop med en kille som vi kan kalla T.
Mr T hade halva dagen arbetat med enbart en handske, på höger hand. Vilket är ganska underligt, till och med på denna arbetsplats.
Så till slut kunde jag inte hålla käften, utan frågar:
"Antar att Michel Jackson är din största idol?"
Mr T tittar på mig som om att jag är dum i huvudet, och fortsätter jobba.
Humor lika med 0.
