I'm not weird. I'm limited edition.
Verkligheten: Jag går och lägger mig åt helvete för sent.
Inbillningen: Tänker att det gör inget, jag ställer klockan och går upp när den ringer.
Verkligheten: Klockan ringer 5h senare, jag stänger av den och somnar om.
Inbillningen: Ja, ja. Men när jag vaknar igen så går jag upp.
Verkligheten: Jag vaknar, övertalar mig själv att jag fortfarande är trött. Somnar om igen, med katten på magen.
Inbillningen: Vaknar och känner att jag är helt utvilad och ska vara övereffektiv idag.
Verkligheten: Fan. Orka?
Min bästa vän heter inte självdisciplin.
And you sir, you're very attractive. Therefore I will stare at you.
Kommer in i trappuppgången hemma och det luktar karl.
Nyduschad, nyparfymerad karl!
Så ja, jag gick extra långsamt upp för trapporna och drog in djupa andetag.
Erkänn, du hade gjort samma sak!
Oh, I'm sorry. Did my back hurt your knife?
Reklamen för alvedon måste ju klassas som falsk marknadsföring?
För senast jag låg hemma, döende av förkyldning, så kom det fan ingen gyllene hund springades från en underbar, liten glänta där fjärilar frodas och syrsorna spelar friskt, där solen lyser som guld och livet är i harmoni, med alvedon i ett litet paket runt halsen.
Och som jag väntade..
One day all this pain will make sense to you.
Funderar på att byta bort min yngsta katt mot en luskam.
Det är så mycket hon är värd för mig just nu, plus att hon marsar så vem skulle ge mer för'na?
Så kommer hem efter jobbet och upptäcker att detta monster, även känd som Sirie i folkmun, har märkt revir.
Märkt revir på mitt täcke. MITT täcke!
Borde fan i mig silvertejpa fast öronen bakåt på henne, men nej! skriker ni djurvänner som ännu inte äger egna små helveten.
Klart att jag inte ska göra sådana hemskheter mot min älskade djävulskatt, men ibland skulle det kännas så förjävla gött! På ett elakt, omoget, jag ställer häftstift med piggarna uppåt på din stol och skrattar käken ur led när du sätter dig på dem-sätt.
Jag är en hemsk människa. Jag vet.
The world has gone insane..
Nytt sen senast.
- Har skaffat ytterligare en invecklingstörd katt (för det räcker ju inte med en, man ska ha två).
- Har gått ner 16 kg, så man skulle kunna tro att jag är smal och attraktiv. ICKE! Bara mindre fet.
- Samma jobb, nya arbetskollegor, samma tappad-bakom-flötet-chef.
- Eftersom jag är ärad med att ärva alla fina gener i min familj, har även reumatismen gjort sig känd.
- Kan numera inte konsumera samma alkoholmängd som tidigare. Blir därmed "sketpackad" vid illa valda tillfällen och imponerar måttligt med mitt, numera, finslipade sludder.
Life is grand, ey?
