Oh crap! Not you again!

Imorse var järnvägsbommarna ur funktion och nerfällda i Källby, när jag skulle till jobbet.
Imorse inträffade en jordbävning, 1 mil utanför Chiles kust.


Fick ta en bakväg in till jobbet, genom skog, snår och rådjur.
Det har gått ut larm om tsunami, gällande hela Atlanten.


Därmed blev jag 2 minuter försenad idag.
Senast jag hörde på nyheterna, hade 76 personer omkommit i jordbävningen.



Tyck synd om MIG.

Om man ska ragga på krogen, så gäller det att inte vara petig med vem man tar. Man får helt enkelt 
" supa personen snygg ".

Vilket Frida tyckte jag skulle göra i helgen, så det skulle bli lite hångel. 

Men låt oss säga att 90 procent av alla gånger jag har förtärt alkohol, har jag vart precis så full.
Och ändå inte hånglat. 


Frågan lyder: Hur ful är jag då, om ingen kan supa mig hångelbar?  

Linda och jag satt och käkade inne i Nordstan i Göteborg, när en tjej gick förbi - i alldeles för kort klänning, utan strumpbyxor.

Jag: Oj. Kolla.
Linda: Solveig! (Kodord för slampa)

Efter 10 sekunder så vänder hon och går förbi igen.

Jag: Snälla, vi äter här!

Det mest intressanta är att Linda och jag med en gång börja spotta förolämpningar, medans killarna på bordet bakom tystnar och följer henne med blicken, för att sedan plocka upp samtalet som om inget hade hänt.

Sitter i Folkets Park ihop med ett hundratal kärringar och ska spela bingo.


Linda: Fan vad törstig jag är! (Sveper ner en halv Mer-flaska på 3 nanosekunder)
Jag: Det beror nog på all talk som finns i detta rummet.. (Tittar menande på pensionärerna)
Linda: Kanske är alla Tena Lady Super med Mega Sugfunktion?
Jag: Så bra att de till och med suger upp luftfuktigheten..

Gick utför efter det..

Satt på jobbet, lyssnade på P3 Morgonmusik i hörlurarna och var knappt vaken - det var lördag och            klockan var 06.15.
Långsamt registrerade jag att det var något som rörde sig i vänstra ögonvrån.
Likt en hjärndöd, övergödd bäver vände jag långsamt med huvud och kropp åt vänster för att ta mig en ordentlig titt på vad det var som viftade på min vänstra sida.

Det visade sig vara Gregoria, en arbetskompis för dagen.
Genom den rödlätta tonen i hennes ansikte, insåg jag ganska snabbt att hon försökt få kontakt med mig under en längre tid.
Hon blänger på mig lite irriterat, viftar och pekar vildsint på något bakom mig och säger något på halvtaskig svenska.

Med musiken fortfarande på högsta volym, halvler jag lite mot henne, nickar och återgår till att vara den hjärndöda bävern.


Gregoria pratade inte mer med mig den dagen.
Konstigt.